Helena Markstedt och jag skriver i Aktuellt i Politiken om varför Sverige behöver mer öppenhet kring professionell lobbying. Texten finns även här nedan:
Det finns många politiska vinster för Socialdemokraterna att
gå fram med politiska förslag för ökad öppenhet kring konsultföretag som säljer
politiska påverkanstjänster.
”Vi ska kämpa för svenska folkets rätt att ha
kontroll över den välfärd de betalar för”, lovade Magdalena Andersson i sitt
Första Maj-tal förra året och fortsatte: ”Trots att vi kommer möta motstånd.Från välfärdsbolagen, som kommer betala
PR-konsulter, lobbyister och reklamkampanjer för att stoppa oss.” Hon hade
rätt. Och nu sitter många av dem i Regeringskansliets finrum.
Där finns lobbyisterna för
friskolornas vinster, numera statssekreterare eller politiskt sakkunniga. Där
finns många andra som i hemlighet arbetat för svagare miljölagar, svagare
anställningsskydd eller andra frågor som deras uppdragsgivare sett som
angelägna.
Påverkan är en viktig del av
demokratin. Det är inte något principiellt fel med att köpa professionella
konsulttjänster för detta. Det stora
problemet är bristen på öppenhet. Vi vet inte vilka intressen som de tidigare
lobbyisterna arbetat för när de går direkt in till nyckelpositioner. Sådant har
hänt tidigare under olika regeringar, men Ulf Kristerssons regering har tagit
inflödet av PR-konsulter till en ny nivå. Även när det gäller nyckelpositioner
för det pågående EU-ordförandeskapet.
Europarådet, OECD och EU har alla
pekat på riskerna med hemlig påverkan. Medborgarna kan förlora förtroende för
demokratin. Skattepengar kan slösas bort när särintressen får en stark roll
utan att rationella argument bryts mot varandra i öppen diskussion.
Sådana skäl har fått många länder
att införa öppenhetsregister. S-ledda regeringar i Tyskland och Finland har
nyligen infört sådana register. Och i Bryssel har det funnits sedan många år
tillbaka. Faktum är att ett av de bästa sätten att ta reda på vilka kunder
svenska PR-bolag har är att gå via EU:s öppenhetsregister.
Europarådets experter har
uppmuntrat Sverige att göra detsamma, men hittills har alltför lite hänt. Vi
har fått karensregler för avgående statsråd och statssekreterare, men inget
öppenhetsregister.
Argumenten som anförts mot ett
register har varit att den svenska offentlighetsprincipen varit stark nog och
att man inte vill begränsa och reglera det demokratiska samtalet och att det
skulle kunna missgynna civilsamhällesorganisationers påverkansarbete. Men dessa
argument håller inte när den professionella påverkansbranschen växter och är de
som starkast argumenterar emot ökad transparens.
Tvärtom är det hög tid att agera
och vinnarna på en ökad öppenhet skulle vara många. Även för de som köper
konsulttjänster är hemlighetsmakeriet en risk. Det är svårt för kunder att ta
reda på varken prissättning eller riskerna med andra konkurrerande uppdrag. Och
även om det säkert finns de i PR-branchen som säkert gärna fortsätteratt verka
i det dolda så är det inte otänkbart att en ökad transparens också skulle bidra
till en mer attraktiv bransch.
Men det är också en möjlig
politisk vinnarfråga för socialdemokraterna. SPD har haft ökad öppenhet kring
lobbyism som ett krav i sitt program under mer än ett decennium. Olaf Scholz
drev igenom ett offentligt register över kontakter med det tyska
regeringskansliet, i strid mot kristdemokraterna i CDU.
Magdalena Andersson kan göra det samma. Gå på offensiven för
att minska korruptionsriskerna. Öppenhet om lobbying är viktigt i sak, och en
politisk vinnarfråga när banden mellan Tidöpartiernas politik och PR-byråernas
intressen med all säkerhet kommer att orsaka fler skandaler de kommande åren.