Jag blev förvånad över en text i söndagens Svenska Dagbladet om att det är svårt att se effekterna av Anna Lindhs politiska insatser i dag. Fred i Makedonien, Lettland som EU-medlem och demokratiska reformer i Turkiet är några tydliga exempel.
Anna Lindh var också framgångsrik som miljöpolitiker. De miljömål och den miljöbalk som hon tog fram är grundstenar i dagens miljöarbete.
Hon fick snabbt igenom förändringar av EU:s miljöregler som fortfarande har stor betydelse. Så här skriver jag i min bok "Anna Lindh och det nya Europa":
"Flera resultat på miljöområdet har betydelse också i dag. Anna Lindh lade grunden för den reform av EU:s kemikalielagstiftning som så småningom blev Reach-lagstiftningen. Reglerna för bilavgaser har skärpts och EU har infört ett tillverkaransvar för avgasreningen. Försurningen blev en större fråga i EU och miljöfrågorna en regelbunden punkt på toppmötena, till stor del genom Anna Lindhs insatser.
Forskaren Katarina Molin skrev år 1999 om Sveriges roll i EU:s miljöpolitik under den tid som Anna Lindh var miljöminister. Katarina Molin menade att Sverige varit ledande i arbetet på tre områden som hon studerat närmare: regeringskonferensen om Amsterdamfördraget, försurningen och bilavgaser/bränslen. Den aktiva rollen hängde samman med inrikespolitiska hänsyn, ansåg Molin, som att Sverige har en känslig natur och ville behålla sina egna miljölagar. Men allt berodde inte på det: “Den svenska regeringen har också visat ett genuint intresse i att höja hela EU:s miljöstandarder, något som är tydligt från stödet till hållbar utveckling som en del av EU:s politik. Det verkar alltså som om det nationella tänkandet om ekologisk modernisering har fått Sverige att driva ideologiska frågor även på EU-nivån.”